Men det slutade i tragedi. För ett par veckor sedan skulle en dotter till en nära bekant till mig födas. En Linnea. Tyvärr slutade det i tragedi med sjukhusbesök som följd för mamman och pappan.
För mig och min sambo finns det inget annat att göra än att stötta och finnas till för mamman och pappan och ge det stöd som nära och kära kan ge.
Nu när tiden har löpt på får man hjälpas åt att komma på banan igen. Vilket vi ska göra. Flera gånger om och därför hoppas jag att vi kan skapa glädje och skratt igen. För hur ska man annars kunna läka sår?
Det är nu natt. Min blogg har inte uppdaterats sedan beskedet om dödsfallet kom. Linnéa fick aldrig se solen. Det skilde bara några timmar på ett i övrigt fungerande 9 månaders liv. Då är timmar bara en liten marginal som visar hur illa allt kan gå när man räknar med att allt är okey.
Nu lever du i himmelen för du har aldrig kunnat göra något ont. Du vakar över dina föräldrar med förhoppning över att de skall må bra och kunna finna glädjen igen. Du finns i deras hjärtan för varje dag som gryr. Du är en Linnéa utan kropp. Du är en själ utan verktyg. Men du är ändå Linnéa. Nu och för alltid.
Jag kan inte nog betona den sorg som finns. Istället för ett dop blir det begravning. Istället för att se en individ växa upp får det räcka med ett handavtryck. Men livet måste vidare. Det enda alternativet är att fortsätta och försöka göra allt så bra det går och jag hoppas vi leder er in i glädjens väg när tiden är jobbig.
Till H & F
