Fackets roll har marginaliserats

Att vara en fackpamp idag handlar mer om att synas än att göra verklig skillnad. Förr var fackets betydelse enorm. Man såg till att anställda fick nödvändiga skydd och ekonomisk trygghet.

Idag är jag däremot starkt kritisk till fackens syfte och mål. Som det verkar är organisationerna numera mer av en kassako för Socialdemokraterna än ett faktiskt verktyg för att arbetstagaren ska uppnå större skillnad.

I viss mån bidrar facket fortfarande med nytta på arbetsplatsen, exempelvis i form av skyddsombud som har möjlighet att stoppa pågående arbete från en sekund till en annan om fara för liv och hälsa uppstår.

Men sen då? Sanningen är att den moderna arbetsmarknaden har sprungit ifrån den kollektiva modellen. Dagens drivna arbetstagare vill inte klumpas ihop i stela mallar utformade på 1970-talet. De vill förhandla sin egen lön baserat på resultat (både sitt eget och företagets), styra sina egna arbetstider och ha flexibilitet. Facket har blivit en bromskloss för individuell framgång snarare än en garant för trygghet, vilket skapar onödig friktion och irritation ute på arbetsplatserna.itation hos arbetstagarna.

Illustration skapad av AI och som beskriver den situation som facket skapar genom sina hot om åtgärder. Men… Till vilken nytta?

Som företagre är min syn på facket under all kritik.

Frågar du mig och som du säkert förstår anser jag att fackförbundens insatser är under all kritik. För oss som startat och driver mindre företag som vill växa blir fackets stelbenta regelverk ofta en byråkratisk mardröm. Kollektivavtalen är ritade för industrijättar, inte för flexibla tjänsteföretag där förutsättningarna ändras snabbt. Istället för att underlätta för trygga arbetsplatser skapar man trösklar som gör att småföretag drar sig för att anställa. Det skyddar den som redan har ett jobb, men stänger ute de som vill in. Sen vill jag poängtera. Det finns de småföretag som är lyckliga över att ha kollektivavtal. Kanske för att de slipper nämnvärda lönejusteringar i löneförhandlingen.

Vad hände med fackets strejk mot Tesla?

Ett talande exempel på hur desperat och bortkopplat facket har blivit är den utdragna konflikten med Tesla. Det senaste draget från IF Metall är nästan komiskt: man väljer att avbryta strejken på flera orter och låta medlemmarna gå tillbaka till sina arbeten. Logiken bakom denna ”nya taktik” är att Tesla använder utländska arbetare som strejkbrytare, och att fackets medlemmar nu ska gå in och kosta pengar för bolaget inifrån.

Jag vet inte vilken värld facktopparna lever i, men vi är inte kvar på 1930-talet. Det sista problemet en global jätte som Tesla har är att det blir ”för många medarbetare” på verkstäderna i ett litet land som Sverige. Såvitt jag vet är Elon Musk världens rikaste man i dagsläget, så de minimalt ökade utgifterna lär inte röra honom i ryggen.

Efter att ha tömt resurser i över två år står facket där med skägget i brevlådan. Vad har de egentligen uppnått?

Dags för en modern arbetsmarknad

Svenska fackföreningar och kollektivavtal ritades för en helt annan tid – en tid då framgång mättes i antalet arbetare vid det löpande bandet. Men dagens arbetsmarknad, särskilt inom den dynamiska tjänste- och tekniksektorn, ser helt annorlunda ut.

När centralstyrda avtal blir en administrativ mardröm för småföretag, och när drivna medarbetare hellre sätter sina egna villkor än att tvingas in i föråldrade fackliga mallar, då har facket slutat vara en tillgång. De har blivit en bromskloss.

Att skyddsombuden gör nytta i akuta situationer är de flesta överens om. Men i övrigt? Det är dags att inse att sann trygghet, flexibilitet och trivsel på en modern arbetsplats inte skapas av fackliga pampar eller politiska mellanhänder. Den bygger vi bäst själva – genom direkt dialog, transparens och ömsesidig respekt mellan arbetsgivare och anställd.